Sjutton år och skitsnygg

Författare: Emma Granholm
Utgivningsår: 2012
Förlag: Alfabeta
Antal sdor: 303
Utläst: 11/5-16
Mitt betyg: 8/10
 
Handling: "Man är borta i två jävla veckor, och när man kommer tillbaka har allting förändrats. Varför? Jag har ingen aning. Nåt har hänt. Nåt måste ha hänt. För de beter sig annorlunda. Allihop. Diana, Suss och Hugo. Till och med Alexa min flickvän."

Felix är sjutton år och skitsnygg. Han är kaxig och självsäker, tjejerna älskar honom. Men när han kommer hem efter semestern har de andra lärt känna den mystiske Zäta. Felix är inte längre i centrum av gänget. Hela tillvaron förvandlas till en tävling och Felix och han känner hur allting börjar glida honom ur händerna.

Men det är inte bara det som gör Felix illa till mods. Vem är Zäta? Varför avslöjar han aldrig något om sig själv? Och vad är han egentligen ute efter?

 Första boken jag läst ut på över ett år nu. Blev inte direkt besviken heller. Boken var väldigt bra, bara lite tråkig ibland men inget som sänker betyget föör mycket. :)
 
//Felicia
 

Systrar i jeans - första boken

 
 
Författare: Ann Brashares
Utgivningsår: 2003
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 378 sidor
Utläst: 30/12-2014
Mitt betyg: 6 av 10
 
Handling: Carmen, Lena, Bridget och Tibby har hållt ihop så länge de kan minnas. Särskilt på somrarna. Men just den här sommaren skiljs de åt. Och för att hålla kontakten bestämmer de sig för att turas om att använda samma par jeans, ett alldeles särskilt par blåjeans som var och en av tjejerna får ha en vecka var innan de ska lämnas vidare till nästa. De sa fortsätta att vara "systrar i jeans", vad som än händer under sommaren. 
 
Denna boken var helt okej, den var kul att läsa men ibland blev den lite tråkig. Men jag vill ändå gärna läsa del 2. 
 
 

Nytt år, nya böcker!

Hejsan! Det var ett tag sedan jag uppdaterade här, sist var för ungefär 3 månader sedan. Ops! >.< Iallafall, det är ett nytt år nu. 2014 var ett dåligt läsår, läste bara 5 böcker (719 sidor) totalt. Men läste ut 2 böcker i slutet som jag tänkte skriva recension om, skriver om en bok nu och ett inlägg på den andra lägger jag som tidinställt! 
 
Författare: Victoria Brogård
Utgivningsår: 2010
Förlag: Hittade faktiskt inte det. 
Antal sidor: 341 sidor
Utläst: 4/11-2014
Mitt betyg: 3 av 10 
 
Handling: Annie och Alexander har känt varandra sedan dagen de föddes och har en lite speciell relation - de är som syson, grannar och bästa vänner på en och samma gång, och de betyder allt för varandra. Tillsammans kämpar de för att lösa problem och svårigheter som ständigt uppstår, men det visar sig inte alltid vara så lätt. När Alexander blir tagen av polisen för sin graffitiklottring, lämnad av sin pappa och sviken av sin mamma börjar Annie tro att slutet närmar sig - hur skulle hon klara sig utan Alexander?
 
Var väldigt taggad på att läsa denna boken när jag först fick den, tyckte den verkade väldigt bra. Det stämde när jag började läsa den, men när jag började närma mig mitten började den bli ganska seg och det hände liksom inte så mycket mer. OCH det var väldigt mycket stavfel, har inget emot att det är något stavfel någonstans, men här var det verkligen mycket. Det tog väldigt lång tid att läsa ut boken, slutade när det blev segt men började läsa sedan igen för att jag trodde den skulle bli bättre, men det blev den inte. Tror att den skulle ha passat bättre i novellform! 
 


Alice får en andra chans

Författare: Penelope Bush
Utgivningsår: 2011
Förlag: Fick den från en bokklubb jag var medlem i för några år sedan, Girl:It. 
Antal sidor: 1: 112 sidor och 2: 140 sidor
Mitt betyg: 4 av 10
 
Handling: Problemen hopar sig för Alice: För det första måste hon få på Rory kostymen i tid för deras pappas bröllop. För det andra börjar hon undra om hennes val av bästa kompis är det rätta. För det tredje har snyggingen, Seth, bjudit ut henne, men hon är dubbelbokad med Imogen. För det fjärde gör skolans populäraste, taskigaste tjej allt som står i hennes makt för att förpesta livet för Alice. Vem hade inte velat ha en andra chans med så många problem? Alice får chansen, men kommer hon att hinna rätta till alla misstag i tid? 
 
Det är 1 bok men är uppdelad i 2 olika böcker, fast i 3 delar. I första delen handlar det mest om alla problemen hon har, i andra delen handlar det om att när hon försöker lösa alla problemen och i sista delen handlar det mest om hur det var efter att hon hade "löst" problemen. Tror att jag skulle ha gillat boken mera ifall jag läste den när jag var lite yngre. 
 
 

Min bästa ovän! av Lizzie McGuire

Författare: Lizzie McGuire 
Utgivningsår: 2004 
Förlag: Richters
Antal sidor: 137 sidor
Mitt betyg: 6 av 10
 
Handling: Lizzie har mer eller mindre accepterat Kates ställning som skolans populäraste tjej. Det fanns ju en tid då hon och Kate var bästisar. Men det var innan Kate uppnått stjärnstatus och blivit hejaklackens ledare. Nu råder snarast iskyla mellan dom. Men så plötsligt händer något som gör att Kates ställning är hotad. Hon skadar sig när hon och tjejerna i hejaklacken övar inför ett framträdande och plötsligt dalar hennes popularitet. Kan Lizzie förmå Kate att inse att hon faktiskt - för en gångs skull - kan dra nytta av Lizzies hjälp?
 
För några dagar sedan gjorde jag någonting som jag inte har gjort sedan oktober förra året, jag läste nämnligen ut en bok! Har helt tappat min läslust och det kanske man märker nu när bloggen har stått tom, och inte uppdateras på ett väldigt långt tag (från mitt håll). Jag var på läshumör för ett tag sedan och då ville jag ta någon enkel bok att börja läsa i,och då fick det bli en Lizzie McGuire bok. Den var lätt att läsa och passar när man vill ha någon lätt bok. 
 
 
 

Hennes Iskalla Ögon av Carin Gerhardsen

I Hennes Iskalla Ögon har Carin Gerhardsen skrivit om inte mindre än två mysterium i samma bok och karaktärerna är många. Det är inte hennes första bok om Hammarbypolisen, och det lämnas tydliga spår om att det heller inte kommer att bli den sista.
 
På en vinterfredag i Stockholm sitter Eva-Lena Wetterhag på en hår- och hudvårdssalong och får ögonfransarna målade, men medan färgen ska verka och frisören passar på att uträtta ett ärende försvinner Wetterhag. Samma kväll ska en annan kvinna, Heidi Richter, gå ut på en fest med sina vänner, men senare visar det sig att hon aldrig kommer hem därifrån. Har de båda försvinnanden något samband? Saker ser konstiga ut på alla möjliga håll, alla tycks ha något att dölja och de sex poliser som jobbar med fallen vet inte alls vem de kan lita på.
 
Carin Gerhardsen skriver på ett sätt som är lätt att förstå, något som jag tycker är viktigt i en kriminalare då de gärna blir tråkiga när de är för komplicerade. Trots att hon skriver om två olika mystiska försvinnanden lyckas hon få till en helhet i det och hålla det lagom enkelt. Kan du lyckas lista ut vad som har hänt? Helt omöjligt är det inte, lite grann går åtminstone att lista ut och jag rekommenderar därför att du lägger lite extra tid på att fundera medan du läser boken.
   I romanen presenteras inte mindre än sex olika poliser, med mer eller mindre bakgrund som vi får reda på. Jag kan bara anta att vi har fått lära oss mer om dessa i författarens tidigare böcker, för när man läser denna som en fristående bok är det inte helt lätt att hålla isär alla karaktärer. Personerna blir ibland nämnda vid förnamn, ibland vid efternamn och ibland med smeknamn och jag ska erkänna att jag efter bokens slut fortfarande inte är helt säker på vem som är vem i all namnröra. Det är svårt att få sig en bra bild av poliserna, särskilt när Gerhardsen försöker ge flera av dem egna problem och svårigheter utefter alla mysterier som boken redan är fylld med. Då somliga problem förblir olösta efter bokens slut drar jag slutsatsen att Hennes Iskalla Ögon säkerligen inte är den sista bok vi kommer att få se om Hammarbypoliserna Andersson, Westman, Gerdin, Sjöberg, Sandén och Hamad.
   Tyvärr är boken inte alls perfekt skriven. Carin Gerhardsen tycks bland annat ha en ovana att överförklara saker och ting. Istället för att till exempel förklara att något göms i en legolåda ska det förklaras exakt hur det göms där: [Hon] lyfte på locket till den stora plastlådan med Lego som stod i ena hörnet. Så drog hon upp passet ur bakfickan och pressade ner det längs ena innerväggen, plöjde undan Lego-bitarna med händer och armar tills hon nått botten där hon placerade det lilla vinröda häftet. Lät bitarna falla tillbaka över passet och rafsade runt i lådan så att fördelningen skulle vara någorlunda jämn. Sedan lade hon tillbaka locket […]. Detta blir lite jobbigt i längden. Något irriterad blir jag också över polisernas brist på ödmjukhet när de förhör olika vittnen: ”[...] hon är en sur och rälig kärring som inte tål kritik. Vilket kap, Bengt […]” säger den ena polisen till Eva-Lena Wetterhags make. ”Inte undra på att du ville göra dig av med henne” fortsätter han och jag vet inte om det är jag eller denna Bengt som är argast. I och med att poliserna är så pass viktiga karaktärer i boken, som det i övrigt är meningen att man ska tycka om och sympatisera med så känns denna respektlösa sida som fel bit att lägga i pusslet.
   Några brister till trots är boken ganska bra. Lite humor är det i den, jag gillar att de som ses som offer i berättelsen faktiskt inte är de raraste och snällaste och jag har också fastnat lite grann för den lagom mystiskt intetsägande titeln – Hennes Iskalla Ögon. Vems ögon? Hur då iskalla? När man förstår så tycker jag att det är ett bra bidrag till bokens känsla och helhet. På grund av de många karaktärer och problem som skildras är boken också händelserik och de ouppklarade frågorna om finns kvar efter sista sidan gör att jag gärna läser även fortsättningen.
 
Originaltitel: Hennes Iskalla Ögon
Författare: Carin Gerhardsen
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 7 av 10
Köps: Till exempel på CdonAdlibris eller Bokus
Provläs boken här

De Blå Damerna

Konsthallen i Skövde har fått en möjlighet som många större städer bara kan drömma om - de har fått låna fem berömda målningar av den stora konstnären Vincent van Gogh. Det är inte helt oväntat att en av dem blir stulen. När tjuvarna skyndar sig ut med tavlan i händerna och larmet tjutande i öronen gör de dock en oväntad upptäckt. Lokaltidningschefen Helena Oscarsson - en av "De Blå Damerna" - ligger mördad i hissen.
 
   De Blå Damerna är ett kompisgäng som knöt ett starkt band mellan sig på Kreta när de var unga. De lovade att alltid stötta och hjälpa varandra vad som än händer. Här möts de i den fjärde deckaren som Kristina Appelqvist har skrivit om småstadslivet i Skövde. Själv har jag inte läst de tidigare och att denna är fristående hade jag kunnat skriva under på.
   Vi lär känna en stor mängd karaktärer som alla är viktiga för handlingen. Appelqvist har lyckats bra med det svåra jobbet att få in helt olika personligheter i sina karaktärer och till och med konsttjuvarna själva lär vi känna så väl att vi nästan får en släng av stockholmssyndromet. Något annat vi lär känna väl är den stulna målningen. I De Blå Damerna finns det mycket mer bakom målningen Det Gula Huset av Vincent van Gogh än vad vi kan se - både bildligt och bokstavligt talat...
 
Något jag uppskattar särskilt med Appelqvists bok är att hon matar oss med många ledtrådar så att vi själva faktiskt har möjligheten att lista ut ett och annat. Om vi ska göra det får vi dock ändå tänka till ordentligt. Det är en smart bok med många små invävda detaljer, men ändå är den inte alls så svår som en del deckare kan vara. De Blå Damerna är tvärtom mycket lätt att förstå och hänga med i. Det är roligt att författaren verkligen har arbetat på handlingen i boken. Det är mycket som händer i denna fiktiva version av Skövde. Med flera mysterier på en och samma gång - både tavelstöld och mord - håller boken ett ganska högt tempo, men emellanåt får vi varva ner med en trevlig tillbakablick på De Blå Damernas kompisgäng och på så sätt får vi större förståelse för vad som händer i nuet.
   Alla trådar som Appelqvist har lagt ut ska givetvis också knytas ihop i slutet, men det tycks inte vara helt ovanligt att man missar en och annan tunn tråd när så är dags. Även om hon faktiskt lyckas ganska bra med att få med alla små detaljer tycker jag ändå att något saknas. Ett längre slut hade jag gärna sett, där hon tagit sig tid att verkligen släta ut alla frågetecken. Avslutningsvis vill jag ändå säga att boken var riktigt bra, upplösningen lite speciell, och Kristina Appelqvist får gärna breda ut sig lite grann i min bokhylla.
 
Originaltitel: De Blå Damerna
Författare: Kristina Appelqvist
Utgivningsår: 2012
Förlag: AlfaBeta
Mitt betyg: 9 av 10
Köps: Till exempel på Cdon, Adlibris eller Bokus
Provläs boken här
 
"Inget kunde gå fel. Ludvig ville så gärna tro på Ricky som ofta hade upprepat just den meningen de senaste veckorna. Under de många och långa stunder de planerat kuppen tillsammans med Vickan hade det också känts självklart att de skulle lyckas. De hade tänkt på allt. Precis allt. Det fanns inte på kartan att något skulle gå fel."

En man som heter Ove och en bok som blev riktigt bra

 
Den här historien - livet ur en sur gubbes ögon - är bara en av flera mycket originella idéer från Fredrik Backman. Få är de som läser boken utan att beröras och det är inte särskilt förvånande att vi nästa år även kommer att kunna se den på film.
 
Ove är 59 år och kör Saab. Han är en alldeles särskild man som går runt i kvarteret på inspektionsrunda klockan 6 varje morgon och inte alls tycker om när saker inte är precis som de ska. Han är en sådan "som pekar på folk han inte gillar lite sådär som om de var inbrottstjuvar och Oves pekfinger var en polisficklampa." Den enda i världen som Ove tycks bry sig riktigt mycket om är hans fru. Och hon är död. Under skalet på den vresige mannen finns dock mycket mer som vi kommer att lära känna i En Man Som Heter Ove. Det är en historia om kärlek och en stark kombination av både humor och sorg.
   Många gånger, kanske särskilt i de skönlitterära världarna, tycks livet inte alls gå som man vill. För Ove är det istället döden. Nej, döden går inte alls som Ove vill."Ove vill faktiskt bara dö ifred. Ska det vara för mycket begärt? Ove tycker inte det."Men det tycker vi, och det hela är en mycket gripande bok. Vi lär känna mannen bit för bit, och trots (och även på grund av) hans vresiga fasad kan vi inte låta bli att tycka om honom. Det är så mycket känslor i berättelsen, och fler blir de av författarens sätt att skriva. Backman skriver på ett humoristiskt vis som om varje ord kommer direkt från hjärtat, vilket också gör boken rolig att läsa högt.
   Ibland kan berättelsen kännas något enformig. Den följer en strikt uppbyggnad och händelserna läggs på en hög ovanpå varandra, men jag tycker ändå att boken är mycket bra som helhet. Det går framåt i lagom takt och alla känner vi nog en Ove som vi kan relatera till denna starka karaktär.
 
Originaltitel: En Man Som Heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Utgivningsår: 2012
Förlag: Forum
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på Cdon
Provläs boken här
 
"Sex månader sedan hon dog. Och Ove går fortfarande runt hela huset två gånger om dagen och känner på elementen för att kontrollera att hon inte har smyghöjt värmen."


Död i Skugga av Anne Holt

 
Död i Skugga är ytterligare en mörk roman av Anne Holt. Barnmisshandel står i fokus och det finns så mycket budskap i boken med detta som tema. Handlingen kretsar kring den åttaårige pojken Sander Mohrs död som olyckligt sker och dessutom samma dag som otäcka terrordåd skakar om hela Oslo. Denna enda lille pojke hamnar i skuggan bakom de andra fall som hela tiden klassas som värre och det är få som bryr sig. Den nyutbildade polisen Henrik Holme tycks vara den enda polis som har tid över och han har bestämt sig för att något inte stått rätt till i hemmet, men är det för att han har rätt eller är det bara för att han skulle hamna i ett gott läge inom karriären om han lyckades lösa ett fall av barnmisshandel? Familjen Mohrs vän Inger Johanne Vik som hjälpt polisen tidigare blir kastad än hit och en dit - somliga vill ha hennes hjälp att bevisa att Sander Mohr blev dödad och andra vill ha hennes hjälp att bevisa just motsatsen.
 
Det här är en kort bok som är mycket skickligt skriven. Karaktärerna är inte jättemånga, men de är väl utarbetade, var och en med sin egen livshistoria. Den enda med otydlig historia är givetvis Sander Mohr... Vad är sant? Är det rimligt att tro det uppenbara? Vi får lagom med ledtrådar hela berättelsen igenom, om än vi kanske inte inser det förrän boken redan är utläst. Precis som Inger Johanne Vik blir också vi läsare kastade hit och dit och är villiga att tro både det ena och det andra.
   Upplösningen är bra skriven, lagom dramatisk och väldigt spännande. Vad som däremot händer efteråt vet jag knappt vad jag ska säga om. Slutet är nämligen inte alls bra. Om Anne Holt hade valt att sudda de sista sidorna skulle detta vara en riktigt bra bok. Den är ju i stort sett bra skriven med fina detaljer som knyts ihop i en perfekt knut före de sista onödiga sidorna som jag helst vill plocka bort. Min tanke är att jag tror att Anne Holt försökt åstadkomma något dramatiskt och känslosamt, men det är det inte alls. Slutet är vidrigt och förstör tyvärr helheten. I övrigt är boken mycket bra, och trots allt mycket läsvärd.
 
Originaltitel: Skyggedød
Författare: Anne Holt
Utgivningsår: 2013
Förlag: Piratförlaget
Mitt betyg: 6 av 10
Köps: Till exempel på Adlibris, CDON och Bokus
Provläs boken här
 

"Expert på att rodna"

 
Iförregår läste jag äntligen ut en till bok! Har inte läst ut någon bok sedan i maj, skäms nästan av att jag knappt läst något eller att bloggandet har blivit så dåligt från min sida. Men nu verkar jag få tillbaka läslusten igen och det är ju jättekul! I skolan på elevensval fick jag bokcirklen, och då skulle man välja en bok i skolans bibliotek som man skulle läsa under några veckor. Fast det fanns inte så jättebra bra böcker, så jag tog någon som jag tyckte verkade okej och det blev denna boken. Under dom 2 första veckorna gick läsandet segt och hade knappt läst något, men nu dom senaste dagarna har jag läst ca 250 sidor eftersom att boken skulle vara klar igår.
 
Boken handlar om Natalie, 14 år, vars mamma har skaffat sig en ny kille som hon flyttar ihop med. Mammans nya pojkvän heter Bo, och han har en son, Jerker, som Natalie blir kär i. I och med flytten till Bos hus på landet måste Natalie också börja i en ny skola. Där gäller det för Natalie att komma med i coola gänget. Men hon blir förvånad över hur annorlunda allt är i den nya skolan och den nya klassen. När hon flyttade från stan med vännerna och framförallt Maja så trodde hon aldrig att allt skulle kunna bli bra igen, men livet flyter på med den nya familjen och Natalie avskärmas mer och mer från det liv som har varit, och när Maja kommer på besök känns det inte som vanligt mellan dem. Det handlar också om Natalies nya kompis Ira som skär sig och är coolast på skolan och dessutom är en pluggis. Hela Natalies liv vänds upp och ner. Bo och Natalies mamma åker bort och då startas fest hemma hos dem. Nathalie inser snabbt att allt inte riktigt är som det ska vara.

Författare: 
Katarina von Bredow
Utgivningsår: 2005
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 306 sidor
Mitt betyg: 7 av 10
 
 
 

Vattenmelonen - En vardaglig klyscha


Vattenmelonen är den första boken som Marian Keyes skrivit om familjen Walsh. Det är en lättsamt skriven komedi med tung handling, vilket ju blivit ett kännetecken hos just den här författaren.
  Claire ligger på sjukhuset och har just fått sitt första barn när hennes man James kommer in, ägnar henne knappt en blick och säger att han har träffat någon annan och inte längre älskar henne. En andra chock blir det att han inte tycks älska heller barnet, och Claire tar sin tillflykt till föräldrahemmet i Irland bland galna syskon och hopplösa föräldrar. Allt förändras den dag systern Helens senaste beundrare stiger in hos familjen.
 
Vattenmelonen är en roman som i grund och botten handlar om hur Claire ska kunna antingen komma över eller komma tillbaka till sin man och det arbete hon tvingas gå igenom för att klara detta är inte lätt. För henne är det ett stort äventyr att orka gå till affären och handla, och hela boken får på så vis en vardaglig touch. Det är lätt att tänka att det kanske inte händer så mycket i boken då, och i ärlighetens namn - det gör det inte heller. Boken är inte spännande, men den är rolig och man tycker om karaktärerna, och därför vill du läsa vidare ändå. 
   Marian Keyes är duktig på att skildra sina karaktärer på olika vis, och du kommer snart att känna dig nästan lika hemma hos familjen Walsh som Claire själv gör. Humorn ligger i det lättsamma språket och trots den tunga handlingen kan man läsa boken med ett leende på läpparna. I boken är det Claire själv som berättar, och hon delar alltid med sig av sina innersta - och ibland mest pinsamma - tankar, vilket också gör det svårt att inte tycka om henne även om hon inte alltid beter sig så bra.
   De följande händelserna i Vattenmelonen är inte svåra att gissa sig till, och jag ser hela boken som en romantisk klyscha skriven på ett modernt sätt (det är dock ändå fruktansvärt irriterande att baksidetexten på boken avslöjar händelser som inte kommer förrän nära slutet i berättelsen, och dessutom förvridna så att exakt det som står egentligen aldrig sker). Författaren vet själv om att hon använder klyschor, och kan heller inte låta bli att nämna det tidigt i boken, vilket i sin tur gör att det dessutom känns helt rätt att använda dem:
 
"Nu är jag tvungen att använda mig av en del klyschor. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig annars. Jag skäms över att säga att jag var i sjunde himlen. Jag beklagar ännu mer att behöva rapportera att det kändes som om jag hade känt James hela livet. För att ytterligare förvärra saken kan jag säga att det kändes som om ingen förstod mig lika väl som han. Och eftersom jag nu har mist all trovärdighet kan jag lika gärna meddela att jag inte trodde det var möjligt att vara så lycklig som jag var."
 
Originaltitel: Watermelon
Författare: Marian Keyes
Utgivningsår: 2012 (första upplagan 1998)
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus
 

Bränd - en iskall roman om eld

Bilden är lånad från Stockholms Stadsbibliotek hemsida, där du kan låna boken
 
Bränd av Jeannine Kadow är en bok om fruktansvärda brott och galenskap, där författaren tar sig vatten över huvudet och inte alls lyckas förmedla den känsla som borde finnas i denna fiktiva värld.
 
Lacie Wagner är en karriärinriktad nyhetsankare och bara dottern Skyla betyder mer för henne än att få stå bakom tv-skärmen. När dottern försvinner och ett otäckt brev dyker upp i brevlådan förvrids hennes tillvaro. I brevet ligger ett videoband där Lacie får se sin älskade dotter brinna till döds. Det är inte första gången hon tvingas bevittna vad elden kan göra och det är därför ingen tvekan om saken - mördaren känner till Lacies fruktansvärda förflutna.
 
Bränd är en roman där författaren inte är rädd för att ta i från tårna när det gäller att skriva om grymhet. Det är fruktansvärda brott vi får läsa om men dessa är därför också svåra att skriva om. Bokens story kräver en skicklig författare och skildringen av karaktärer och inte minst känslor verkar det inte alls ha lagts samma vikt på i Bränd. När det blir som jobbigast låter Kadow helt enkelt sina karaktärer sova förbi problemen så att berättelsen kan fortsätta. Detta gör att man inte alls får de förväntade känslorna som läsare - visst kan ögonen bli blanka ibland, men boken är inte hälften så rörande som den borde vara. Romanen handlar rakt igenom om eld, men är ändå skriven så sval känslomässigt.
   Förutom grymhet besitter också boven i denna bok en mycket hög intelligens. Hen tycks kunna vara var som helst när som helst och dessutom ostoppbar. Att hen lyckas så bra utan att författaren beskriver särskilt noga om hur hen faktiskt går till väga gör bara att romanen tappar i trovärdighet. Kanske försöker Kadow låta berättelsen vinna i spänning vad den förlorar i trovärdighet, men om än den är spännande ibland är det alldeles för mycket upprepningar och det lyckas inte riktigt. Först i slutet börjar man känna nålarna man sitter på när man läser.
   Trots den höga intelligensen som mördaren så magiskt tycks besitta, är hen samtidigt mycket dum. Likaså är uppenbarligen mordutredarna, som tidigt i berättelsen kollar igenom offrets dator men missar att kolla papperskorgen. Tydligt väljer Kadow då att beskriva vad en papperskorg är, som om läsarna inte skulle känna till detta år 1999 då boken först skrevs. Detta förlöjligar både romanen och läsaren, se citatet nedan.
   Trots många brister har jag ändå läst ut boken. Den har potential, men är inte särskilt bra skriven. Som bäst är den på slutet då saker och ting börjar hända och du börjar förstå hur allt ligger till. Förvänta dig dock inte för mycket. Jag sitter här och framför mig har jag både en utläst bok och frågor som aldrig blev besvarade. Dessutom har boken som föremål ingen kvalitet över huvudtaget - efter ett tag har det börjat bli lite jobbigt att hålla reda på alla urfallna sidor.
 
"Han klickade sig tillbaka till Skrivbordet och dubbelklickade på Papperskorgen, som är datorns motsvarighet till en fysisk papperskorg. Alla dokument som tas bort hamnar i Papperskorgen och blir kvar där tills någon 'tömmer' den genom att ta bort dokumenten igen. Det fungerar som en automatisk backup."
 
Originaltitel: Burnout
Författare: Jeaninne Kadow
Utgivningsår: 2004
Förlag: Richters
Mitt betyg: 5 av 10
Köps: Svår att få tag på, därför rekommenderas att du håller utkik på Bibliotek eller på Bokbörsen, Tradera och liknande.
Tidigare bloggat om boken: En smakbit på söndag - Bränd
 

En Egen Strand - En bok som överraskar

 
En Egen Strand av Aino Trosell är en bok om systerskap, drömmar och att fly undan allt samtidigt som man springer rakt emot det.
   Hanna och Judit är systrar som befinner sig högt uppe på förtvivlans berg, utbrända av jobbet och tärda av vad deras liv har haft att ge dem, och bestämmer sig för att göra någonting åt det. De släpper allt de har, lämnar alla de känner, och flyttar till en ö som är alldeles öde, där de kan ha sin egen strand och försöka bygga upp sig själva igen.
 
En Egen Strand är en bok som är fint poetiskt skriven och mycket djupgående och filosofisk, inte utan en feministisk touch på det hela. Sättet att skriva är fint, men det slår mig snart att Trosell ibland tycks glömma bort vad hon håller på med och det filosofiska blir så överväldigande att det är svårt att hänga med över huvudtaget, vid tillfällen då historien om systrarna inte tar sig framåt alls. Detta blir lite segt och uttråkande, men så fort historien rör på sig är Trosell en mycket duktig författare och den sega boken blir istället en riktig bladvändare.
   En Egen Strand är en bok man ska läsa med ett extra mått av tålamod, och definitivt inte ge upp förrän man åtminstone tagit sig förbi mitten. Det visar sig nämligen efter en stund att det här är en författare som inte bara kan konsten att vända på saker och ting - hon kan plötsligt överraska så kaftigt att den stackars läsaren riskerar att flyga av stolen. Om man läser boken med ett öppet och uppmärksamt sinne och med ögonen vidöppna kan hela läsupplevelsen bli annorlunda - märker du något som är konstigt? Något som inte riktigt stämmer? Det gjorde aldrig jag, men det kraftiga slutet på berättelsen får mig att fylla igen den reserverade platsen i bokhyllan - den här boken kan nämligen få ligga på mitt nattduksbord ett par veckor till...
 
"Hon är den människa som står mig närmast. Ändå är vi så olika varandra som natt och dag. Som torka och regn. Hon har sitt. Jag har mitt. Så lite vi vet om varandra."
 
Originaltitel: En Egen Strand
Författare: Aino Trosell
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 7 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus
 
Du kan provläsa boken här.
 
 

Fjäderklubben

 I detta inlägget kommer jag att recensera böckerna i serien Fjäderklubben av Cornelia Funke. Det är 3 böcker i serien. Jag läste alla böckerna för några år sedan. Dom är verkligen superbra och ville bara fortsätta att läsa i dom. Jag kommer dock inte ihåg allt i dom nu för det var kanske 3 år sedan jag läste dom. Så jag funderar faktiskt på att kanske låna om böckerna på biblioteket någongång. I så fall kommer det en recension på vad jag tycker om böckerna nu. När jag läste böckerna tyckte jag i alla fall att dom var jättebra! Det var en kompis (som också gillar att läsa) som tipsade om böckerna, och jag ångrar absolut inte att jag läste dom för dom var verkligen superbra! Har ni läst någon bok i serien Fjäderklubben? 

 
Titel: Fjäderklubben
 
Författare: Cornelia Funke
 
Antal sidor: 175 sidor

Handling: Lotte och hennes bästa vän Frida bestämmer sig för att starta en klubb. Tillsammans med Melanie och Elsa bildar de Fjäderklubben. Den gemensamma symbolen blir en hönsfjäder i ett band kring halsen. När killarna retas retas Fjäderklubben tillbaka. De saknar inte idéer och mod, och snart är de mitt inne i äventyr. Bra att inte deras föräldrar vet om det! 
 
 
Titel: Räven kommer! 
 
Författare: Cornelia Funke
 
Antal sidor: 240 sidor
 
Handling: Räven kommer!Högsta larmnivå! Det innebär fara för livet. Lottes mormor vill slakta alla sina hönor, 15 stycken. Hönorna måste räddas! Fjäderklubbens medlemmar gör upp en plan, och för detta svåra uppdrag behöver de Pygméernas hjälp. Pygméerna är beredda att hjälpa till, om de får Fjäderklubbens hjälp en annan gång. Och det tillfället kommer fortare än de trott: Willi hamnar i knipa! Det är inte så att Fjäderklubbens medlemmar och Pygméerna har blivit vänner, men de samarbetar rätt bra trots alla spydiga kommentarer. Och klarar båda räddningsuppdragen på ett lyckat sätt.
 
 
Titel: Fjäderklubben på klassresa
 
Författare: Cornelia Funke
 
Antal sidor: 162 sidor
 
Handling: Att åka på klassresa till havet, det tycker de fyra tjejerna i fjäderklubben är underbart. Men pygméerna, killarnas klubb, skall naturligtvis med också. Och de får för sig att de ska reta Fjäderklubben med barnsliga påhitt. Fast de där konstiga skratten ute på korridoren på natten, de kom inte från killarna. Kan det vara sant, det som folk på ön säger, att en strandrövare går igen? Det måste ju undersökas, för ingen är väl rädd för spöken!
 

Vattnet i Mars

 
Det första intrycket av en bok får vi ofta genom omslaget, men det första verkliga intrycket får vi först när vi öppnar boken och läser de första orden. Allt som oftast passerar de nästan omärkligt - bara efterlämnande en liten känsla om hur bra du tror att boken kommer att vara - men jag fastnade faktiskt för just dessa ord i den nya boken Vattnet i Mars  av Mikael Fant. De lyder: "Det här är jag: Jonna Aronsson. Det skymmer i mitt fönster." Jag tänker mig en handskakning, mellan Jonna och mig själv som läsare. Hon presenterar sig genom att säga sitt namn och nästa sak jag får veta är att det skymmer i hennes fönster - som om det vore något av det viktigaste i hennes liv just nu. Redan med denna meningen river boken igång med en poetisk stil som håller i sig under alla 330 sidor.
 
Mamma Inga har dött, och lämnat efter sig en flodvåg av människor som på ett eller annat sätt har varit sammanknutna med henne. Det är maken Edvin, som tror att ingenting har hänt och spenderar dagarna med att köra runt Ingas kvarlämnade tomma rullstol. Det är dottern Agneta som har skickat in mammas dikt till en tävling för att visa upp den, men råkat vinna och tar åt sig äran själv. Det är svärsonen Raimo som lever ett dubbelliv med illegala verksamheter. Det är Alex, Fredrik, Maja, Jerker, Eva och alla andra. Alla får vi lära känna i olika nästan fristående kapitel om deras liv, men framför allt om deras känslor.
 
Vattnet i Mars är en poetisk bok som lämnar utrymme för egna tankar och ställer frågor utan att inviga till svar. Det är en bok som är så poetisk skriven att den emellanåt ser lite ut som ett japanskt haiku, med avklippta för mig oförståeliga meningar, men säkert fina för den som förstår dem. För min del blir det till slut alldeles för lite story och för mycket känslosnack - den står och stampar på stället, det händer ingenting. Som sagt är kapitlen dock nästan fristående från varandra, vilket innebär att några kan vara bra även när andra inte är det. Berättelsen om Edvin är oerhört rörande, när han obekymrat firar deras bröllopsdag.
 
   "När [...] jag får ro i sinnet att som förr i tiden lyfta henne opp och tillbaka i sängen är hon alldeles, alldeles fjäderlätt."
 
Originaltitel: Vattnet i Mars
Författare: Mikael Fant
Utgivningsår: 2013
Förlag: Piratförlaget
Mitt betyg: 6 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus
 
Du kan provläsa boken här.
 

Odd Thomas

 
Den internationella bästsäljaren Odd Thomas är den första boken jag läste av Dean Koontz, en stor författare inom skräckgenren. Boken är den första i en liten serie, men går också utmärkt att läsa som fristående (jag har själv inte läst de andra, men de står på kö i bokhyllan).
   Det slog mig snabbt att boken är mycket lättläst och det var även svårt att inte lägga märke till alla jämförelser och liknelser som det skrivs om hela tiden. Att förstärka något genom att jämföra det med något annat är inte ovanligt, men här blir det så mycket att det nästan är komiskt, kan det vara meningen tro?
 
"Fast dagen hade grytt hade den redan snabbstekts till en hård äggula vid horisonten i öster."
 
Odd Thomas är kock på en snabbmatsrestaurang i en ganska liten stad. Liten, men inte lugn - här finns både de levande och döda att bråka med och Odd Thomas kan kommunicera med båda.
   En mystisk man kommer till staden en dag och har dunkla skuggor efter sig, något som Odd har svårt att förstå sig på och inte ens hans döda vänner kan hjälpa honom med. Bara en sak får han veta - om tjugofyra timmar kommer staden att vakna upp till kaos. Hur ska man rädda en stad på tjugofyra timmar när man inte ens vet vad den behöver räddas från?
 
Något annat som slog mig väldigt tidigt och som omöjligt går att missa är hur nedlåtande huvudkaraktären är mot sig själv. Den allra första meningen som står att läsa är följande:
   "Mitt namn är Odd Thomas, fast i denna tidsålder då berömmelse är det altare vid vilket de flesta människor dyrkar, vet jag inte säkert varför du skulle bry dig om vem jag är eller att jag existerar."
   Nu ska ni inte luras att tro att boken är deprimerande - tvärtom. Odd Thomas - som förutom huvudkaraktär också är den fiktiva författaren till boken - förklarar saker mycket lättsamt vilket resulterar i en bok som visserligen inte är en komedi, men helt klart rolig.
 
Boken utspelar sig under ett fåtal dagar, men håller ändå ett bra tempo. Spänningen är hög och även om boken är lätt att förstå är det svårt att se framåt - ingenting är förutsägbart. Det här är en bra och välskriven historia som dessutom löper ut i en ordentligt slagkraftig slutkläm som jag dock inte ska gå närmare in på än så. Jag kan bara rekommendera boken, och det till alla som gillar skräck eller känner för att prova.
 
Originaltitel: Odd Thomas
Författare: Dean Koontz
Skriven år (copyright år): 2003
Utgivningsår Sverige (av nedanstående förlag): 2006
Förlag: Bra Böcker
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus
 

Hjälten

 
De nyare böckerna av Dean Koontz har något speciellt, nämligen en riktigt bra grundidé till storyn - så bra att till och med baksidetexten är riktigt spännande. Hjälten är just en sådan bok.
 
Timothy Carrier brukar ta en öl i baren efter jobbet. En kväll sätter sig en främling bredvid honom. Främlingen försvinner lika snabbt som han kommer, men ger honom först ett kuvert med pengar, en bild på en kvinna och en lapp med hennes adress.
   "Tio tusen nu. Resten får du när hon är borta", säger främlingen. Vad det hela handlar om är lätt och räkna ut, och därför förstår vi även vem nästa man som kommer och sätter sig jämte Tim är - en yrkesmördare med uppdrag att döda kvinnan på fotot. Tim låtsas inte om missförståndet nu, det är det på tok för sent för. Istället försöker han avstyra det hela, något som inte går så bra. När mördaren går från baren kommer nästa chock - han verkar vara polis. Och vem ska man då vända sig till?
 
Hjälten är en bok med en stark huvudkaraktär som hjältemodigt bestämmer sig för att göra så mycket för en främmande kvinnas skull. Den skrider framåt i ett ganska högt tempo, är lika spännande som den låter och hela boken blir som en blandning av en deckare, drama och kärleksroman på en och samma gång.
 
Originaltitel: The Good Guy
Författare: Dean Koontz
Skriven år (copyright år): 2007
Utgivningsår Sverige (av nedanstående förlag): 2010
Förlag: Bra Böcker
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på Adlibris, CDON och Bokus
 

Begravd - Listig deckarläsning

 
Vid en skola stiger en pojke in i en bil tillsammans med en okänd kvinna. Efter detta syns han inte mer, förutom på en mycket märklig film som dyker upp efter ett tag. Pojken påstår sig ha det bra, och pratar enbart till sin mamma. Men har han det bra? Begravd  av Mark Billingham är en deckare enligt konstens alla regler.
 
När man läser Begravd kan man själv känna sig delaktig  i sökandet genom att försöka lösa det kluriga fallet med alla bevis som växer fram, vilket ger historien en lite klassisk, eller åtminstone deckartypisk, känsla. Vem kan man egentligen lita på och inte? Vi följer med i en polishistora med kriminalkommissarie Tom Thorne i huvudrollen.
  Parallellt med letandet får vi också följa pojken, Luke Mullen, själv. Vi vet var han är men för den sakens skull inte vem som är skyldig och heller inte varför. Att vi får läsa om saker från hans synvinkel gör också att han - som offret i boken - får en tydligare karaktär som man kan lära känna och därigenom även sympatisera med - vilket i sin tur gör hela dramat mer känslostarkt.
 
Originaltitel: Buried
Författare: Mark Billingham
Skriven år (copyright år): 2006
Utgivningsår Sverige (av nedanstående förlag): 2009
Förlag: Minotaur
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på Adlibris och Bokus, går att provläsa
 

Karriär och Köksbesvär - Sophie Kinsella

 
Med Karriär och Köksbesvär har Sophie Kinsella skrivit en av sina bästa böcker. Den ligger ofta på rea-högen, så jag ser ingen anledning till att någon skulle missunna den en chans.
 
Samantha är jurist och det enda som betyder något är karriären. En dag gör hon bort sig. Hon gör faktiskt bort sig så totalt att hon bara vill hoppa på tåget, åka till en främmande plats och glömma allt - och det är precis vad hon försöker göra!
   När Samantha knackar på en dörr på denna främmande plats för att be om en huvudverkstablett tror människorna där inne att det är hon som kommit för anställningsintervjun till att bli deras hushållerska. Samantha fattar för sent, och hon har ju aldrig misslyckats på en jobbintervju förut så istället för att dra sig ur kan hon inte låta bli att dra till lite lögner. Men hur arbetar man som hushållerska när man inte ens vet hur man sätter på ugnen?
 
Det här är en av de roligaste böckerna av författaren. Den är skriven i genren chic-lit, och inom det området tycker jag att Kinsella är klart bäst. Hon sätter sina huvudkaraktärer i jobbiga och pinsamma situationer, och här är nästan hela boken just en sådan situation.
   Det är roligt att Samantha är så dålig på alla hussaker, men det känns ändå lite orealistiskt och överdrivet ibland (till exempel när någon inte ens vet vad som är en visp). Berättelsen har också lite fokus på hur någon hellre kan vilja städa ett hus än att jobba välbetalt på advokatsbyrån, och det här är skildrat ganska bra. Jag tycker dock att det är lite för mycket vändningar och man kastas som läsare än åt det ena hållet och än åt det andra.
   Provläs boken och se vad du tycker.
 
 
Originaltitel: Undomestic Goddess
Författare: Sophie Kinsella
Utgivningsår: 2008
Förlag: Damm Förlag
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på Adlibris (går att provläsa), CDON, Bokus och Bokia
 
 
En riktigt bra bok för alla som gillar att skratta!

Mina hemligheter - Hon kan bättre!

 
När Mina hemligheter kom ut hade Sophie Kinsella inte funnits länge i bokvärlden.
 
Emma Corrigan har en och annan hemlighet. På ett plan sitter hon jämte en främling, och när planet börja hoppa i luftgropar och Emma blir rädd så känner hon impulsivt att hon måste berätta alla sina hemligheter för denna främling. Denna främling som sedan visar sig vara ägaren till det framgångsrika företag hon jobbar på.. Sa hon verkligen att hon brukar vattna kollegans ampellilja med apelsinjuice och att det alltid varit hon som tagit sönder kopiatorn?
 
Det här sättet att sätta sina huvudkaraktärer i diverse pinsamma situationer är ett typiskt drag för Kinsellas böcker. Här har hon dock inte riktigt lyckats få till det roliga, hon har flera andra böcker där man skrattar ofta men det gör man inte här även om det händer. Jag tror att Kinsella hade kunnat komma på lite roligare hemligheter också.
Boken har en bra blandning av karaktärer, jag tycker dock den är något orealistisk i det att Emma är lite för förlåtande. Det går lite för snabbt allting, men grundidén till berättelsen är ju riktigt bra.
 
Originaltitel: Can you keep a secret?
Författare: Sophie Kinsella
Utgivningsår: 2010
Förlag: Ponto Pocket
Mitt betyg: 7 av 10
Köps: Till exempel på Adlibris, CDON, Bokus och Bokia
 
 
Idén till boken är bra, utförandet kunde ha varit bättre!
 
SE OCKSÅ FELICIAS RECENSION AV BOKEN

Tidigare inlägg
RSS 2.0