Vattenmelonen - En vardaglig klyscha


Vattenmelonen är den första boken som Marian Keyes skrivit om familjen Walsh. Det är en lättsamt skriven komedi med tung handling, vilket ju blivit ett kännetecken hos just den här författaren.
  Claire ligger på sjukhuset och har just fått sitt första barn när hennes man James kommer in, ägnar henne knappt en blick och säger att han har träffat någon annan och inte längre älskar henne. En andra chock blir det att han inte tycks älska heller barnet, och Claire tar sin tillflykt till föräldrahemmet i Irland bland galna syskon och hopplösa föräldrar. Allt förändras den dag systern Helens senaste beundrare stiger in hos familjen.
 
Vattenmelonen är en roman som i grund och botten handlar om hur Claire ska kunna antingen komma över eller komma tillbaka till sin man och det arbete hon tvingas gå igenom för att klara detta är inte lätt. För henne är det ett stort äventyr att orka gå till affären och handla, och hela boken får på så vis en vardaglig touch. Det är lätt att tänka att det kanske inte händer så mycket i boken då, och i ärlighetens namn - det gör det inte heller. Boken är inte spännande, men den är rolig och man tycker om karaktärerna, och därför vill du läsa vidare ändå. 
   Marian Keyes är duktig på att skildra sina karaktärer på olika vis, och du kommer snart att känna dig nästan lika hemma hos familjen Walsh som Claire själv gör. Humorn ligger i det lättsamma språket och trots den tunga handlingen kan man läsa boken med ett leende på läpparna. I boken är det Claire själv som berättar, och hon delar alltid med sig av sina innersta - och ibland mest pinsamma - tankar, vilket också gör det svårt att inte tycka om henne även om hon inte alltid beter sig så bra.
   De följande händelserna i Vattenmelonen är inte svåra att gissa sig till, och jag ser hela boken som en romantisk klyscha skriven på ett modernt sätt (det är dock ändå fruktansvärt irriterande att baksidetexten på boken avslöjar händelser som inte kommer förrän nära slutet i berättelsen, och dessutom förvridna så att exakt det som står egentligen aldrig sker). Författaren vet själv om att hon använder klyschor, och kan heller inte låta bli att nämna det tidigt i boken, vilket i sin tur gör att det dessutom känns helt rätt att använda dem:
 
"Nu är jag tvungen att använda mig av en del klyschor. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig annars. Jag skäms över att säga att jag var i sjunde himlen. Jag beklagar ännu mer att behöva rapportera att det kändes som om jag hade känt James hela livet. För att ytterligare förvärra saken kan jag säga att det kändes som om ingen förstod mig lika väl som han. Och eftersom jag nu har mist all trovärdighet kan jag lika gärna meddela att jag inte trodde det var möjligt att vara så lycklig som jag var."
 
Originaltitel: Watermelon
Författare: Marian Keyes
Utgivningsår: 2012 (första upplagan 1998)
Förlag: Norstedts
Mitt betyg: 8 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisCDON och Bokus
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0