Fallvatten - spännande men orealistisk

Bild lånad från Adlibris.
 
"När de hörde mullret vände de sig om. Betraktade det nya motivet, en syn de aldrig förut skådat. Det var något så främmande, så oformligt att ögat inte genast kunde tolka det. En vägg. Ett rullande mörker. Ett berg som hävde sig, vältrade fram och sökte fäste."
 
Ja, vad skulle hända om dammarna brister i kraftverken kring Lule älv?
 
Mikael Niemi skrev en historia om detta i hans senaste bok Fallvatten, en svensk katastrofroman från föregående år.
 
Förutom att vattenmassorna orsakar en förödande katastrof för människorna i området så försvinner ju också elen. "Det borde väl inte vara så farligt" är lätt att tänka, men utan el blir det svårare att sända ut varningar. Att varna folket för hand tycks vara lättare sagt än gjort.
Så här ser det ut när Vincent Laurin förtvivlat försöker att varna en främmande mamma som fridsamt befinner sig hemma med sina två barn i ett område som vattnet ännu inte hunnit sluka:
 
"- Vattnet kommer! Varenda damm däruppe, har de inte varnat er? [...] Lyssna nu, lyssna på mig, den kommer när som helst. Ni måste iväg genast.
- Vad är det som kommer?
[...]
- Barnen kommer att dö! Fattar du inte? Jag skiter i dig, men dina barn kommer att dö!
- Du skadar inte barnen...
- Det är älven, pekade han. Inte jag, det är älven!"
 
Fallvatten utspelar sig på en enda dag, men går för den sakens skull inte långsamt framåt. Vi får följa med en handfull personer, bland andra Lena Sundh, Adolf Pavval och Sofia Pellebro i deras försök att undkomma katastrofen av de rinnande vattenmassorna. Varje kapitel är skrivet ur någons synvinkel, och under hela historians gång lär vi då och då känna nya personer som ännu inte hunnit möta vattnets kraft. Detta ger boken en unik blandning av lugn och panik. Medan någon kämpar för sitt liv är någon annans största problem att den inte klarar att lösa ett korsord. Att Niemi väljer att skriva om så många olika karaktärer gör också att det hela tiden finns något att berätta, och storyn går därför framåt i snabb takt. Han väljer tyvärr dock att göra flera av dessa personer märkligt egendomliga - några är konstiga och onda. Karaktärsbeskrivningarna i sig är däremot mycket bra gjorda, vi informeras nämligen hela tiden om deras tankar, och på det sättet lär vi känna var och en.
 
Tyvärr tycks Niemi ibland ha skolkat på fysiklektionerna - det han skriver känns ofta inte särskilt realistiskt. Hur starkt är egentligen vattnet? Hur snabbt bör det gå? Vad kan man göra i denna tsunamiliknande ström och vad är fysiskt omöjligt? Han verkar själv inte ha bestämt sig för detta och låter till exempel någon simma i samma område av strömmen där inte ens ett hus kan hålla sig fast. Detta gör inte att boken är dålig, men det är ett faktum som kommer att fortsätta irritera boken igenom.
 
 
Titel: Fallvatten
Författare: Mikael Niemi
Utgivningsår: 2012
Förlag: Piratförlaget
Mitt betyg: 6 av 10
Köps: Till exempel på AdlibrisBokiaCDON och Bokus där den även kan provläsas.
 
 


Kommentarer
Postat av: Malin

Tävlingen är igång nu! Delta gärna! :)

Svar: Vad roligt :)
Jennah Christensen

2013-05-26 @ 21:38:43
URL: http://bokrecensionernu.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0